Svensk folkdans

Man kan säga att det finns flera typer av folkdans i Sverige. Dels har vi den folkdans som koreograferades under 1800-talet, baserad på de danser som svenskarna dansat i flera århundraden. Dessa danser utvecklades till sällskapsdanser som man mer än gärna dansade vid middagar och andra festtillfällen. Längre tillbaka dansade man så kallade långdanser och ringdanser. Det var under medeltiden som dessa dansformer utvecklades och de blev snabbt populära. Det är en typ av dans som alla kan deltaga i och man behöver inte dela upp sig två och två. Den här typen av dans var vanlig i flera länder och i många har den levt kvar. Vi har exempelvis Riverdance, som är en irländsk långdans:

Det är en dans som har sina anor långt tillbaka i tiden och den är än idag omåttligt populär. Det finns dock inte några svenska långdanser som levt kvar genom åren. Däremot är ringdans fortfarande populärt! Särskilt vid högtider tycker vi svenskar om att dansa ringdans. Det är en tradition med stor social betydelse som för samman människor. Vid midsommar brukar många städer och byar resa en midsommarstång som alla dansglada får dansa runt på midsommarafton. Runt jul är det tradition att dansa runt granen med nära och kära. Hur man uppfattar saker och ting förändras ju också genom tiderna. Under mitten av 1900-talet försökte man mynta uttrycket “folklig dans”.

Syftet var att den mer välbärgade klassen i Sverige ville skilja mellan dansen de dansade på sina banketter och på dansen bönderna dansade när de ville ha roligt. Den så kallade folkdansen de ägnade sig åt då var något nyare danser såsom vals och foxtrot, men danser som hamnade under kategorin folklig dans var danser som snoa och schottis. Dessa begrepp finns inte kvar idag, och det är snarare de äldre, sistnämnda danserna som anses vara folkdanser istället för exempelvis valsen som importerades från Österrike.